För några månader sen så krockade vi. Helt sjukt. Ja och då skrev jag en berättelse om det på min gamla blogg, men jag hann inte lägga ut bilder. Här är en del av berättelsen.

4 sekunder
Vi skulle till Åre för ungefär 2 veckor sedan. Vi åkte, lite för sent, lite för stressat. Vår gamla bil klarar väl det? Ja, det gör den. Eller? Så vi åkte på motorvägen och jag sov. Jag vaknade av att shakiralåten lät för högt. Då hade det blivit mörkt utomhus och vi drack lite te i bilen. Vi åkte och åkte, diskuterade om vi skulle köpa en ny bil. Plötsligt så svajade våran bil till och fortsatte över den hala vägen. Jag fattade inte vad som hände. Vi åkte in på motsatt sida av vägen och jag såg billamporna. Sen, en smäll som var för hög för att vara en bil som åkte in i ett träd. Det var en annan bil också. Smällen och allt. När min mamma nästan låg ner och skrek och billamporna som jag trodde skulle bli det sista jag såg, men nej. Vi åkte runt ett varv till och så en dunst. Så mjuk att man nästan trodde att man var någon annanstans inte på en hal väg någonstans i norra Sverige och inte med en bil som gick sönder. Det var förskräckligt. Det första jag sa var:
 - Lever ni?

Detta var det läskigaste som jag har varit med om.
Allt hände på 4 sekunder, men de sekunderna är de sämsta i mitt liv. 

Kommentera gärna